I grusgropen blåste guldhattarna bort

Slutresultat Floda-Stenkullen 1-2

Hela Floda darrade. Inte av kyla eller orkanbyar, utan av nervositet och förväntan. På läktaren låg guldhattarna prydligt staplade i regnet, som en pik åt det gästande laget om en match att minnas. Men fotboll, den förbannat oförutsägbara kraften, bryr sig inte om vad som är beställt på förhand. Den gör som den vill. Och ibland är den till och med rent av helt enkelt rättvis.

Flodala IP, den skeva gamla grusgropen med sin råa historik, blev den här eftermiddagen scenen där hierarkier rubbades och hjältesagor skrevs om. För där Floda BoIF såg framför sig konfetti och firande, såg Stenkullen GoIK en chans att gräva upp något större. Tre poäng, ja absolut, men också revansch, respekt och drömmen om något som ännu inte riktigt vågat uttalas högt: seriesegern.

Det började med en rödblå storm. Stenkullen klev ut med en intensitet som fick Floda att se ut som om de fortfarande stod i omklädningsrummet och väntade på domarens signal. Goikens passningar var rappa, pressen samlad, löpningarna timade. När Viktor Hedin placerade in 0-1 kändes det som en konsekvens av kraften från 11 spelare fast beslutade att vinna. Och ändå, sett till matchbilden hade siffrorna kunnat vara större. Det var Stenkullens halvlek, Stenkullens tempo, Stenkullens mod.

Jonas Sjöstedt, tränare Stenkullen GoIK:

– Vi pratade om att stå stadigt när det blåser, både bokstavligt och mentalt. Killarna gjorde det till punkt och pricka. Det här var en insats med hjärta, huvud och ett rättvist resultat på alla vis.

Floda? De såg ut som ett lag som redan provat gulhattarna innan uppvärmningen. Kanske var det nerv, kanske var det ödet? Men nej, alla som stod vid sidan kunde se, idag skulle bollen inte studsa deras väg när klockan jobbat sig fram till 90 minuter. Och när stormen till slut drog in på allvar, stod Stenkullen kvar. Fast förankrade. Medan Flodaspelarna glömt stormsäkra ben, sin tro, sin plan.

Trots detta lyckas Floda få till en kvittering efter att en frispark turligt letade sig in bakom Lukas Andersson i målet. Men bara minuterna efter detta besök av fru fortuna. EN BANGER!

James Drake 2-1 en isande effektivitet, ett konstmål, halvt liggande bakåtlutad i luften, med regnet piskande i ansiktet, en perfekt pannträff, rasslande nätmaskor. Förlösningen. Glädjen och stoltheten i det rödblå blodet ursäktade sig inte för en sekund. På läktaren gled de gyllene hattarna smygande ner i samma ICA kasse de en timma innan, förväntansfullt plockats upp. Som symbolerna för en fest som aldrig blev av.

Fredrik Alftrén, lagledare:

– Det här var mer än en seger, det var ett viktigt statement. Vi visade att vi kan stå upp mot vilket lag som helst, oavsett tryck, oavsett förutsättningar. Nu har vi nästan allt i egna händer, och det är precis så vi vill ha det.

Ja för nu lever serien. Den kokar, vibrerar, darrar. En förlust för Floda i sista omgången och en Stenkullen-seger mot kvaljagande Hällesåker, då är guldet VÅRT. Då kommer grusgropen i Floda inte längre bara vara ett minne av en derbyvinst, utan också en fotbollshistorisk vändpunkt.

Stefan Svensson, assisterande tränare:

– Jag har varit med länge i klubben och tränat många av killarna i flera år, men jag har sällan upplevt en så skön vinst, den känns i hela kroppen. Vi slet för varandra hela vägen, och det är det som gör att vi fortfarande lever i guldstriden.

Den 12 oktober klockan 14.15 smäller det på Stenkullen IP. Hällesåker kommer på besök i den sista matchen för säsongen. För serievinst krävs 3 poäng. Men vi tror inte på något annat! För där andra ser grus, ser Stenkullen guld.