Två mål, en legend, en fin kväll på IP

Det finns matcher som försvinner i dimman redan innan man hunnit hem från idrottsplatsen. Och så finns det kvällar som blir kvar, etsade i både hjärtan och leenden, därför att de bär på något mer än bara siffror efter 90 minuter. Kvällens 2–1-seger mot Azalea BK var just en sådan kväll.

När Goikens seniorer klev ut på gräset inför sin hemmapublik och den egna klacken orkestrerad av klubbens P-12or, så fanns där inte bara en hunger efter tre poäng. Det fanns en närvaro av historia. På plats vid sidlinjen stod nämligen Hans ”Lill Hasse” Johansson – en av de mest färgstarka spelarna och ledarna i Goikens 99-åriga existens. Han som en gång satte färgerna rött och blått på föreningens själ, han som fortfarande påminner oss om att fotboll aldrig bara handlar om resultat. Utan också om stolthet och gemenskap.

Och kanske var det just därför som Stenkullen spelade med en sådan laddning. För när Leon Solkulle skickade in ledningsmålet var det som om hela IP drog efter andan. Ett ögonblick av ren, ofiltrerad fotbollsglädje, lika mycket ett statement som en siffra på resultattavlan.

Och när Jonathan ”VK” Vikan klev fram och satte 2–0 efter att ha varit på planen i endast fem minuter var det med en självklarhet som bara kan födas ur modet att vilja vinna. Azalea kämpade sig trots det kvar i matchen och lyckades med nära tio minuter kvar av matchen reducera till 2-1.  

Resten? Ett kollektivt arbete, en kamp, en vägran att släppa ifrån sig den här kvällen. När slutsignalen ljöd var det inte bara segern som firades – det var känslan av att föreningen, publiken och historien hade mötts i en gemensam puls.

Två mål, en legend och en kväll som påminde oss alla om varför vi älskar fotboll och Stenkullen GoIK.